Ibland är det läskigt hur jag kan vara så labil?
Vissa stunder i mitt liv så blir jag plötsligt någon annan och jag kan inte styra över det...långt inne i mitt huvud hör jag en röst som skriker "STOPP!! Tänk igenom det du gör en extra gång och säg inget dumt!" men resten av mig eller "den andra" lyssnar inte. Jag blir så fruktansvärt omogen och illsken och ledsen på allt. Det börjar pga att jag känner mig nedstämd eller typ pressad på nåt sätt. Och då känner jag att det inte finns något i hela världen som kan göra mig glad, lite ångest över det hela. Sen vill jag hämnas på någon, såra någon så att jag inte är den enda som är ledsen. Men mitt riktiga jag känner så starkt att det är fel! Sjukt läskigt!

Det känns skönt att "anfallet" gick över så snabbt den här gången men det är fortfarande läskigt och jag förstår inte varför det blir så? :S

Jag önskar att jag var en psykolog eller liknande så att jag kunde analysera mig själv. Skulle verkligen vara intressant att förstå hur min bakgrund har gjort mig till den jag är idag.
Varför jag har fått det här med att analysera mig själv på huvudet är för att den enda kursen jag går just nu är psykologi så det blir mycket olika teorier som går runt i mitt huvud. Det är lite som olika religioner, alla olika teorier som finns inom psykologin.
Spännande och kul.

Nu sitter jag iaf och myser framför tvn med chokladbollar och tända ljus. Ska kolla på Juno som går på 4:an.
Trevlig kväll på er!