Att "man blir som man umgås" är inte bara ett vanligt uttryck utan även väldigt sant. Därför tycker jag att man ska välja sitt umgänge väldigt varsamt. Kanske tänka en extra gång: Vill jag bli som den här personen?
Vare sig man vill eller inte så kommer man få influenser av dem man umgås med. Det är ett faktum som syns i alla umgängeskretsar.
Ligger till exempel just nu i sängen och hör killarna här utanför använda varandras uttryck medans dom spelar NHL. Det blir ju lätt så att man snackar likadant när man är ett gäng.

Vet inte riktigt vad jag vill komma fram till med det här? Men jag kom bara o tänka på det ikväll för att jag gjorde en sak som jag aldrig skulle gjort tidigare. Började då fundera över vad som har hänt med mig?

Jag brukar aldrig vara den som bangar ur? Håller alltid mitt ord vad som än händer. Brukar inte tänka på mitt eget bästa och vad jag själv vill...vännerna går i första hand. Man ska ju behandla andra som man själv vill bli behandlad. Men iförsig så har det kommit in en till människa i mitt liv som jag måste tänka på. Förut har det varit så att jag tänkte: "Okej jag kanske inte är så sugen på det här och det blir jävligt stressigt men jag har ju lovat och det blir nog kul/trevligt/mysigt (beroende på sammanhanget) när jag väl är där."
Nu så tänker jag alltid på Elviras bästa i första hand och vännerna i andra, ibland hamnar även jag själv på andra och vännerna på tredje.

Fast om man vänder på det hela?? Om jag skulle börja behandla andra som dom behandlar mig? Eller är det kanske det som jag har börjat göra?