Jag som alltid har varit en tidspessimist! Förut så har jag alltid varit ute i god tid så att jag har haft massa tid över och ibland gått till bussen 10 minuter innan den går bara för att vara säker på att jag inte missar den. Vill alltid vara i tid, hatar att komma försent och gör sällan det tills nu. Vet inte riktigt vad som har hänt men jag tror faktiskt att jag vågar skylla på min kära dotter.
Allting tar så väldigt mycket längre tid när man har ett barn att ta hand om. Det är faktiskt så. Jag vill inte bara skylla ifrån mig men jag kanske inte riktigt har kommit in i detta ännu eftersom jag tänker "såhär lång tid brukar detta ta" och sedan 10 minuters marginal på det. Men att byta blöja och amma tar inte bara 10 minuter. Ibland kanske det gör det om man är snabb men oftast inte.

Igår skulle jag till skolan för att det var en överaskning för alla sångare mellan 10-11 och då var jag faktiskt i skolan en kvart innan faktiskt. Överaskningen var förresten Melissa Horn som kom och sjöng lite och som vi fick ställa lite frågor till om hur man blir känd typ :P
Sen hade jag samtal med en lärare om lite sommarplugg 14.20, sen tog jag det ganska lugnt hem. Gick förbi öppna förskolan för att hämta Elviras hand- och fotavtryck tavla som hade torkat. Pratade lite med dom där innan jag gick hem och då var klockan halv 4 och jag skulle vara tillbaka i skolan 5 för då var det ensambleuppspel som jag tydligen skulle vara med på.
"Jag hinner duscha och fixa i ordning mig på 1 och en halvtimme"...den tanken hade varit rätt om jag inte hade haft Elvira men nu har jag henne och klockan 4 hade jag fortfarande inte hunnit duscha än.

Jag stressade som satan men försökte köra lugnt eftersom jag har dyrbart last (Elvira) och kom fram 5 över 5 typ. Helt otroligt?! Jag brukar i vanliga fall duscha i nästan en timme så jaa det är helt otroligt att jag hann. Dom var ändå försenade på uppspelet så jag hade inte behövt stressa så mycket men hur skulle jag veta det?

Det var iaf skit kul att sjunga igen även fast jag var sjukt nervös innan. Det var lite sorgligt att det var sista gången som jag fick sjunga på ett uppspel med just den klassen, med min ensamblegrupp...med Frida =( Kommer verkligen sakna att sjunga och göra stämmor ihop med henne. Det blir inte samma sak nästa år utan henne.

När jag körde hem sen så höll jag på att bli påkörd av en lastbil i en rondell eller jaa...jag var inne i rondellen när han plötsligt slängde sig in utan att se sig för och höll på att meja in mig mot mitten. Jag tvärstannade och hoppades på att bilen bakom var med på noterna. Det var han som tur var.. Jag blev helt skakis och började såklart storböla. Tönt! På motorvägen så ringde jag till Andreas och grät och berättade vad som hade hänt. ^^
Sen tog vi en liten promenad i det fina vädret.

Nä nu måste jag återgå till allt fixande inför helgens evenemang, jag har mycket att stå i idag!

Lite bilder från igår:











Jag glömde tyvärr ta bilder från uppspelet! Jag var för nervös och tänkte på annat.