Jag vill bara bli frisk nu på en gång så att jag kan träna bort mitt fula fläsk!!
Faaan om jag bara hade varit frisk så hade jag börjat på en gång och fan inte slutat förns jag känt mig smal!
Cykelringen som jag har upptäckt på min mage ska bort snarast! Trodde att jag skulle ha gått ner lite nu när jag har varit sjuk men inte det inte. Men som tur är så har jag inte gått upp heller, det står still.
Jag är så fruktansvärt rädd för att bli så pass tjock så att jag tänker "äh, det är ändå ingen idé längre." och sen fortsätter att stiga i vikt tills jag ser ut som tjockisarna i biggest loser. Skräck! Mardröm! JAG VILL VARA SMAL!!

Ursäkta mitt utbrott..

Usch vad jag har mått dåligt!!!...äntligen på bättringsväg och det har vi firat med att hyra en film som vi redan har sett. (Inte för att vi kom på det förns vi började kolla på den men ändå)

Lite bilder på hjärtat, som har börjat ställa sig upp mot allt och alla, får avsluta den här kvällen:





Fler bilder kommer vid ett senare tillfälle.

Nu ska jag ta och lägga mig och krya på mig Och hålla tummarna för att jag är frisk så fort som möjligt :D
Nattinatti!

Jag är sååå lättad!! Överlycklig att lillan sover! Hon drack upp vällingen, jag tröck in nappen i munnen och sprang ut. Väntade mig ett vrål men ingenting kom? Hon somnade!! =D Wiie!!
Skönt att det inte var idag som hon vägrade sova för idag mår jag skit.

Jag har ont i alla leder i kroppen, har typ gåshud? o känslig hud, fryyser, har ont i halsen, en täppt näsborre, har nyst hela dagen och är allmänt hängig. Orkar ingenting. Men tydligen så har jag inte feber? Fast det känns som det enda in i ryggmärgen. Ska prova snart igen för det kan inte stämma.

Elvira har varit jätte jätte jätte gnällig idag. Och det har varit jätte jobbigt för mig då jag inte orkar någonting. =( Hon har inte feber men jag tänkte att det har ju inte jag heller och om hon mår som jag gör så förstår jag att hon gnäller i ena sekunden och är pigg o skrattar i nästa.

Stunderna då hon var pigg så höll hon på med massa läskiga ljud. Hon andas in luft tills det blir ett läskigt ljud. För mig låter det som om hon kvävs och inte får luft, så jag springer så klart fram till henne och skriker hennes namn och när hon ser mig så asgarvar hon. BUSUNGE!! Så får man inte göra =(
Hon gör allt för att få uppmärksamhet. Idag när jag har varit sjuk så har hon fått mycket mer än vanligt. Kanske därför hon somnade så fort?

Hon har varit väldigt klängig idag och har därför lärt sig att ställa sig upp. Hon brukar bara stå på knä och hålla sig i saker men eftersom hon har velat vara med mig så har hon stått på knä, hållit i mig och ställt sig upp flera gånger. Jobbigt när hon gör så på möblerna för det blir lixom ett längre fall för huvudet. =(
Funderar på att skaffa hjälm?

Sorry för det långa inlägget, antar att jag hade mycket på hjärnan.
Trevlig kväll på er =)

Vad har hänt???
Våran dotter vägrar sova på nätterna? Eller jaa på dem senaste två nätterna iaf.

I vanliga fall så har vi bara lagt henne i sängen, suttit bredvid med nappflaskan tills den är slut och sen har man bara kunnat gå ut där ifrån. Då har hon oftast somnat på en gång av sig själv.

NU efter att hon var sjuk och fick sova i vårat rum så är allt förstört?? Man ger henne nappflaskan som vanligt och sen när den är slut och man går ut så börjar hon gallskrika och ställer sig på knä med händerna på "staketet".
Så här:



Fattar inte vad som har hänt? Jag började natta henne vid 7-tiden och hon somnade vid kvart i 9!!???
Vet ni hur hon somnade? Joo av att jag tröck in nappen i hennes gnällande mun, la snuttefilten över halva ansiktet, höll henne hårt i min FAMN och vaggade henne som en galning medans jag gick runt i rummet tills hon somnade.

Önskar att jag kunde förstå vad det är för fel. Nåt måste det ju vara. Är hon mörkrädd?
Måste sova nu men om det är någon som kommer på vad det kan vara med lillskrutten så säg till!
God natt

Mammas älskade stackars sjukling <3


Bilden är tagen sent på kvällen innan vi gick och la oss. Hon såg så söt ut när hon putade upp med rumpan medans hon sov.

Hon var så ynklig igår när hon hade över 40 graders feber...Hon bara låg helt stilla med sina sjuka hängiga ögon och kollade på oss.
På nåt sätt var det mysigt att få ta hand om henne igår, hon blev lixom som en liten bebis igen som låg helt stilla i armen.
Hon bodde i soffan hela dagen igår. Jag läste lite sagor för henne där, hon fick äta i soffan, sova och leka (ett tag när hon blev lite piggare så ställde hon sig på alla fyra och pratade för fullt med musen).
Sen när det blev dags för oss att sova så la vi henne i vårat rum. Andreas flyttade spjälsängen till vårat rum så hon låg och sov brevid mig hela natten. Så jag har faktiskt inte sovit så mycket, jag var så orolig så jag vaknade av minsta lilla ljud och varje gång hon rörde på sig vilket är rätt ofta. Det var nån gång mitt i natten som hon var jättevarm o låg och gnydde, stackaren. Jag låg och klappade henne på huvudet tills hon somnade igen men jag tyckte så otroligt synd om henne. =(

Vi får väl se hur hon mår idag på hennes 8 månadersdag. Hon verkade inte så varm i morse när hon vaknade men jag ska ta tempen snart när hon vaknar igen.

Vaknade i morse vid 8 och kände mig riktigt hängig, hade ont i huvudet, ont i halsen och var lite täppt i näsan.
Gick upp och tittade till Elvira som låg i sin säng och pillade på nappen, hon kollade inte ens på mig?
Jag gjorde välling, hämtade en blöja och tog Elvira till min säng. Jag gav henne välling och bytte blöjan och sen somnade vi båda om. Sov fram till 12 och sen åt jag frukost. Det kändes lite bättre efter frukosten men jag var fortfarande hängig och orkeslös.
Elvira var jätte jobbig och gnällig vilket hon inte brukar vara. Jag gav henne lunch och hon ville knappt ha? Hon som aldrig tackar nej till mat?? Sen kunde hon knappt hålla ögonen öppna, fast vi just hade sovit jätte länge.
När jag satte mig i soffan märkte jag hur varm hon var och då tog jag tempen.
Det visade sig då att lillskruttan faktiskt har feber, 38.8, och då förstog jag varför hon var så konstig.

Nu ligger hon helt utslagrn på min mage och sover medans jag ligger i soffan och pillar på datorn. Här kommer vi nog att ligga tills Andreas kommer hem och tar hand om oss!

Såg precis "Juno" på tv, har sätt den tidigare på bio men jag kommer inte ihåg att jag tyckte att den var så sjukt sorglig. Fan vad jag grät på slutet. Hur kan man ge bort sitt barn? Någon man har gått och burit på i 9 månader och sedan krystar ut. Sitt eget lilla barn. Nää usch va sorgligt!

På tal om barn...Gud vad Elvira vaknar mycket och rör på sig på natten. Inte undra på att hon ligger som pippi långstrump på morgonen. Jag har inte märkt det så mycket förut för vi brukar ha lite högre volym på tvn och så har jag gått in och kollat till henne varje gång hon har gnytt lite. Hon vaknar inte till helt så hon blir inte ledsen eller så men ändå?

När vi ändå pratar om henne så kan jag berätta alla framsteg som hon gör nu för tiden.
Hon blir 8 månader på måndag så idag fick hon mat från 8 månader vilket innebär större bitar i maten. Det gick förvånansvärt bra faktiskt =)
Alla vet väl redan att hon krälar/ålar runt och upptäcker världen men nu för tiden kryper hon även på riktigt, fast det går ju inte riktigt lika snabbt som att åla.
Hon sitter helt stabilt nu också. Jag vågar sätta ner henne och sen gå iväg o göra annat. Antingen sitter hon kvar snällt och leker med sina leksaker eller så lutar hon sig snett frammåt så att hon tippar över på mage och kryper efter mig. Sötnosen <3
Sen har hon börjat krypa fram till saker som tex soffbordet och drar sig upp på knä, i början slog hon huvudet i golvet varje gång hon fick nog men nu har hon börjat lära sig hur man tar sig ner igen.
En gång såg jag hur hon satte ner foten under sig och skulle ställa sig upp men då tappade hon precis greppet och slog huvudet. Det gick så snabbt att jag inte hann fram. Hoppas att hon väntar ett tag till med det steget!

Nu ska jag nog ta och lägga mig ensam i den stora tomma sängen =(
Det känns tråkigt att Elvira har blivit rörlig så att jag inte kan lägga henne brevid mig när Andreas är borta.
Aja God natt på er!

Ibland är det läskigt hur jag kan vara så labil?
Vissa stunder i mitt liv så blir jag plötsligt någon annan och jag kan inte styra över det...långt inne i mitt huvud hör jag en röst som skriker "STOPP!! Tänk igenom det du gör en extra gång och säg inget dumt!" men resten av mig eller "den andra" lyssnar inte. Jag blir så fruktansvärt omogen och illsken och ledsen på allt. Det börjar pga att jag känner mig nedstämd eller typ pressad på nåt sätt. Och då känner jag att det inte finns något i hela världen som kan göra mig glad, lite ångest över det hela. Sen vill jag hämnas på någon, såra någon så att jag inte är den enda som är ledsen. Men mitt riktiga jag känner så starkt att det är fel! Sjukt läskigt!

Det känns skönt att "anfallet" gick över så snabbt den här gången men det är fortfarande läskigt och jag förstår inte varför det blir så? :S

Jag önskar att jag var en psykolog eller liknande så att jag kunde analysera mig själv. Skulle verkligen vara intressant att förstå hur min bakgrund har gjort mig till den jag är idag.
Varför jag har fått det här med att analysera mig själv på huvudet är för att den enda kursen jag går just nu är psykologi så det blir mycket olika teorier som går runt i mitt huvud. Det är lite som olika religioner, alla olika teorier som finns inom psykologin.
Spännande och kul.

Nu sitter jag iaf och myser framför tvn med chokladbollar och tända ljus. Ska kolla på Juno som går på 4:an.
Trevlig kväll på er!

....och en jobbig jävla kärring!
Kort sammanfattning av början på denna veckans helg.
Finns mycket att skriva men just nu är jag så äckligt irriterad på en viss person så jag får kanske ta och skriva ett nytt inlägg när jag har lugnat ner mig lite (så att jag inte skriver något jag senare ångrar).
Min lillesyrra ska sova här i vardagsrummet nu, där jag sitter med datorn, så det är väl bästa att jag låter henne få göra det plus att jag själv behöver sova! Det är ju faktiskt en dag imorgon oxå =)

God natt på alla som förtjänar det!

Många snackar om "Höstdepression" och "den tråkiga hösten". Det känns som att var och varannan människa hatar hösten...Varför?
Jag tycker faktiskt att hösten är mysig. Det blir ju vad man gör det till?
Den behöver inte vara grå och bitter. Om man tittar ut med positiv syn så ser man att hösten faktiskt är klädd med otroligt härliga och glada färger.

Dagar som är som idag, regniga, blåsiga och kalla, då kan man ju helt enkelt mysa till det istället för att vara bitter. Sätta på sig massa mysiga och varma kläder när man går ut. Och väl inne så tänder man massa ljus, värmer någon god dryck som man tycker om (kaffe, te eller choklad) och myser ner sig under en skön filt framför tvn med någon man tycker om! Vad sägs om det va???

Dagar då solen skiner så ska man verkligen passa på att gå ut på promenader, helst i skogen där hösten är som finast, och om det inte är för kallt så kanske man vågar sig ut på en picknick på en mysig plats med vacker utsikt och ha med sig någon varm dryck att värma sig på.

Vi var ute och gick, jag, Andreas och Elvira, i söndags. Vi gick på en stig i skogen som vi inte har gått på tidigare som ledde bort till lillsjön, sen gick vi på en brygga som går längst vattnet (strandpromenaden), och det var verkligen hur härligt som helst. Jag kände mig sååå lycklig och jag visste inte ens varför?

Det är faktiskt viktigt att passa på att vara ute i solen på hösten, när den väl är framme. Många svenskar får d-vitaminbrist på denna mörka halvan av året. Såå det är inte bara härligt, det är nyttigt och viktigt för oss också.

I övrigt så ska man försöka hitta på saker att göra, spela sällskapsspel med sin familj eller vänner, gå till simhallen, bowla m.m. Då blir hösten inte förknippad med ångest, depression och tristess

Så här fin är hösten!!!

Överraskningsfesten i lördags blev väldigt lyckad =D
Min faster blev verkligen jätte chockad och otroligt glad. Pratade med henne i telefonen för en stund sen och hon tackade så mycket för att vi hade ordnat allt för henne och sa att det var den bästa dagen i hennes liv för hon kände sig så älskad. Det gjorde mig sååå glad. Kul att det blev så pass lyckat som det blev.

Lördagen var en lång dag. Vi gick upp tidigt och åkte till IKEA för att äta frukost tillsammans med Robert och Johanna. Sen gick vi runt där och kollade o köpte lite småsaker. Sen åkte vi till Jysk och till Chilli innan vi åkte tillbaka hem igen. Jag fixade i ordning mig själv medans Andreas badade Elvira. Vid 3 åkte vi till västerås (vi kom fram runt 4) och började fixa lite i lokalen.
Vid 6 när alla var på plats i lokalen så åkte min kusin och hämtade sin mamma o när dom gick utanför påväg att hämta upp Janne (till restaurangen som hon trodde att hon skulle till) så sprang vi ut från lokalen och skrek GRATTIS!!! =D
Vid 8-tiden åkte Andreas hem med Elvira och jag stannade kvar eftersom det var mina släktingar. Jag tänkte åka hem med min pappa på kvällen sen.
Vid 11-tiden så började min kusin Mimmie att tjata på mig att dra med ut på krogen med hennes kille och ett annat par som var sugna på att festa. Det som kändes jobbigt var hur jag skulle ta mig hem sen. Men jag kunde sova hos Mimmie och sen ta tåget hem på söndag morgon. Så då följde jag med ut på Blue moon bar och hade trevligt ett tag när jag ändå var barnfri.
Det blev en hyffsat tidig kväll, vi var bara där i ca 2 timmar, men det som var bra med det var att pappa fortfarande var kvar i Västerås så jag kunde åka hem med dom. Kom i säng ca 03.

Snacka om att hinna med mycket på samma dag!

Lite bilder från Överraskningsfesten:

Födelsedags"barnet", jag och min pappa



Min kusin och hennes Kille



Faster, Kusin-Alicia och jag



En av de 3 Cheesecake som jag gjorde =)



Några av alla chokladbollar som jag hade bakat


Lite folk


Elvira vid barnbordet <3

Att "man blir som man umgås" är inte bara ett vanligt uttryck utan även väldigt sant. Därför tycker jag att man ska välja sitt umgänge väldigt varsamt. Kanske tänka en extra gång: Vill jag bli som den här personen?
Vare sig man vill eller inte så kommer man få influenser av dem man umgås med. Det är ett faktum som syns i alla umgängeskretsar.
Ligger till exempel just nu i sängen och hör killarna här utanför använda varandras uttryck medans dom spelar NHL. Det blir ju lätt så att man snackar likadant när man är ett gäng.

Vet inte riktigt vad jag vill komma fram till med det här? Men jag kom bara o tänka på det ikväll för att jag gjorde en sak som jag aldrig skulle gjort tidigare. Började då fundera över vad som har hänt med mig?

Jag brukar aldrig vara den som bangar ur? Håller alltid mitt ord vad som än händer. Brukar inte tänka på mitt eget bästa och vad jag själv vill...vännerna går i första hand. Man ska ju behandla andra som man själv vill bli behandlad. Men iförsig så har det kommit in en till människa i mitt liv som jag måste tänka på. Förut har det varit så att jag tänkte: "Okej jag kanske inte är så sugen på det här och det blir jävligt stressigt men jag har ju lovat och det blir nog kul/trevligt/mysigt (beroende på sammanhanget) när jag väl är där."
Nu så tänker jag alltid på Elviras bästa i första hand och vännerna i andra, ibland hamnar även jag själv på andra och vännerna på tredje.

Fast om man vänder på det hela?? Om jag skulle börja behandla andra som dom behandlar mig? Eller är det kanske det som jag har börjat göra?

Jag längtar verkligen till lördag just nu!
Min faster fyller 60 och ville absolut inte bli uppvaktad på grund av att hon inte orkar passa upp på massa folk med fika och sånt. Plus all disk och städning som blir efteråt, då hon har svårigheter att röra sig.
Eftersom hon fyller 60 och vi andra känner att vi faktiskt vill fira henne så har vi hållit på att planera en överraskningsfest ett tag nu.
Det roligaste av allt är att hon inte anar ett smack! =D
Jag älskar att ordna överraskningsfester till folk för dom blir så förvåninade och glada (förhoppningsvis). Hon tror att hennes dotter + pojkvän ska äta middag med henne på en restaurang på lördagen och att bara jag, pappa och elvira ska komma på söndag och fira henne lite. Istället så kommer ca.25 pers vänta på henne på lördagen med en SURPRISE!!! =D
Alla har fått lite olika uppgifter och jag fick ta hand om efterrätten. Därför ska jag snart gå och göra lite chokladbollar och två cheesecake (eftersom jag inte hann med det igår och bara gjort en cheesecake hittills).

Det roligaste av allt med hela lördagen är att jag får träffa massa släktingar som jag inte har träffat på länge. Speciellt mina kusiner i Göteborg som jag inte har träffat på flera år. =(
Jag är typ nervös inför det. :P

Nu ska jag gå och baka... Wish me luck =D

Jag ligger just nu i soffan och jäser... blev väldigt mätt efter maten och har ingen ork att göra allt som står på tur i schemat för kvällen.
Min mysiga dotter ligger här brevid mig och försöker skriva på datorn hon med, samtidigt som hon spottar allt sitt dreggel över min arm mellan sina "pruttljud" med munnen.
Skulle behöva göra ett ryck innan min käre mor kommer förbi.
Jag behöver damma och dammsuga, vika tvätt och hänga den som ligger i tvättmaskinen, baka två cheesecake och massa massa chokladbollar (till i helgen), sen måste jag även hinna umgås med min mamma när hon kommer och till sist natta Elvis.
Andreas är duktig han, som är iväg och slänger massa skräp, borde väl ha gjort något vettigt när han är tillbaka.

Dags för mig att göra ett ryck!

Det jobbigaste med att det börjar bli kallt ute är alla lager-på-lager som man måste krångla med.
Bebisar i allmännhet är väl inte direkt kända för att tycka sånt är kul, det brukar bli massa bråk och skrik och ledsna ögon.
Meen....jag har en liten teknik som jag brukar köra med som går ut på att man drar på kläderna väldigt snabbt samtidigt som man distraherar ungen med olika saker. Även kallad "Fast and distraction".
Och då undrar ni..varför på engelska? Jo för att jag är mongo och om jag har kollat på film/serier som är på engelska, i det här fallet på how i met your mother, så går jag runt och tänker på engelska efteråt. Tyckte typ att det lät coolt men jag erkänner iaf att jag är mongo! :P

Nu måste jag gå och mata en gnällig bebis innan vi ska iväg till momma och moffa (gammelmormor och gammelmorfar)

Åååh jag måste bara berätta att jag är så otroligt stolt över min dotter!!!
I några dagar nu så har jag hållit på att tända en lampa i taket och sedan säga "Lampa" till Elvira. Eller jaa, jag har väl gjort så några gånger förut oxå, men de senaste dagarna har jag gjort det flera gånger om dagen.
Jag gör det på olika ställen och olika sätt, ibland frågar jag "Elvira, vart är lampan?" och efter ett tag så började hon med att alltid kolla upp efter att jag sagt lampa. Jag brukar även peka på lampan och säga "Där är lampan", efteråt.

Idag, nyss faktiskt, så gick jag in i hennes rum där lampan redan var tänd och så frågade jag: "Vart är lampan Elvira?" Och då kollade hon upp på den och PEKADE!!! med sitt pekfinger upp på lampan. Sen kolla hon på mig och sa bampha. Sen kollade hon på sitt finger och såg lika chockad ut som jag.
Jag började nästan gråta för att jag var sååå stolt! Hon är så himla duktig min stora tjej.

Hon är så rolig för vart jag än går i lägenheten, när vi två är själva hemma, så krälar hon efter mig.
Just nu ligger hon vid mina fötter och pillar på mina tår. Haha sötnosen <3